Min vän Daniél tjatar ofta om att han aldrig nämns här i bloggen och det är väl på tiden kan man tycka. Men tidsuppfattning är, å andra sidan, något den här herrn verkligen saknar. Han är troligtvis sveriges största tidsoptimist och 15 minuter i teorin blir ofta 50 minuter i praktiken. I September (läs förra året) bestämde vi att vi skulle ta en glass någon dag. Det har fortfarande inte skett.

Men Daniél har ljusa sidor också, han kan laga god kyckling och lammkottler, påstår han. Fast det hjälper ju inte mig som är vegeterian. Men han är fin på sitt sätt, liksom. Alltid på rätt plats, men vid fel tidpunkt. Han har dessutom lovat att vi ska ta den där glassen imorgon, hur det blir med den saken återstår dock att se!